Pepparkakshuset slås sönder med en riktig hammare

Min son fick en verktygslåda i julklapp. Allt var perfekt - han hade önskat sig en verktygslåda och jag hade tipsat släkten om det. Det enda som inte riktigt stämde: det var riktiga verktyg! Jag som förväntade mig plast blev något nojjig när jag insåg vad som fanns i verktygslådan. Sågen var väldigt vass.

På ett sätt var det i alla fall bra med en riktig verktygslåda. Nu har du en alldeles egen hammare att slå sönder pepparkakshuset med!

Det här året köper vi en mindre gran

I dag städade vi undan julen. Eller jag, rättare sagt. Du är hos din mamma så det var lika bra att jag städade innan du kommer hem här igen. Men du, även om det är vansinnigt charmigt att pricka in så att julgranen precis matchar takhöjden så tror jag att vi tar en mindre gran 2010. Så känns det just nu i alla fall, efter att ha burit ut granen - och efter att ha sopat upp typ halva...

Årets första inlägg handlar om saknad

Saknad. Man kan känna saknad, och man kan vara saknad. Just nu pågår ett intensivt polisarbete i Malmö. En fyraårig flicka försvann från familj och släkt strax efter tolvslaget i centrala Malmö, hon är inte återfunnen och polisen misstänker brott.

Det blir lite extra verkligt och känslosamt när man har barn i samma ålder. Och man får perspektiv till så mycket i sitt liv. Just nu skulle jag vilja krama om min son för att jag känner en sådan enorm tacksamhet över att han finns, men så kan jag inte det eftersom han inte är hos mig just nu. Det känns inte bra, men så får jag dåligt samvete för att jag tänker så.

Vi går alla igenom våra helveten, stora och mindre stora, och just nu finns det människor som går igenom ett enormt. Jag hoppas att det slutar väl.