fredag 1 januari 2010

Årets första inlägg handlar om saknad

Saknad. Man kan känna saknad, och man kan vara saknad. Just nu pågår ett intensivt polisarbete i Malmö. En fyraårig flicka försvann från familj och släkt strax efter tolvslaget i centrala Malmö, hon är inte återfunnen och polisen misstänker brott.

Det blir lite extra verkligt och känslosamt när man har barn i samma ålder. Och man får perspektiv till så mycket i sitt liv. Just nu skulle jag vilja krama om min son för att jag känner en sådan enorm tacksamhet över att han finns, men så kan jag inte det eftersom han inte är hos mig just nu. Det känns inte bra, men så får jag dåligt samvete för att jag tänker så.

Vi går alla igenom våra helveten, stora och mindre stora, och just nu finns det människor som går igenom ett enormt. Jag hoppas att det slutar väl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar