tisdag 12 maj 2009

En omöjlig önskan

Min son var tre år när hans mamma och jag flyttade isär. När jag ringde till honom två dagar efter att jag flyttat frågade han mig när jag skulle komma hem. Hur skulle han reagera på separationen? Är han för liten för att förstå? Och när kommer han till slut att förstå?

Jag har inga svar, det händer förmodligen så mycket i honom hela tiden. Men nu uttrycker han sig på sätt som gör det lite mer konkret för omgivningen. Han reflekterar, och önskar sig saker. Och det gör så ont i mig när jag inte kan ge honom det han önskar sig. Som häromkvällen när han frågade om mamma kunde komma och bo hos oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar