Allt är relativt. Allt kan ses och upplevas på så många sätt. Det mesta handlar om perspektiv.
Jag kan sörja att jag inte alltid får vara hos min son rent fysiskt, att jag bara har honom varannan vecka och missar halva hans liv. Men sedan nås jag av beskedet att min kollega tvingats föda i vecka 24, och barnet inte klarat sig. Sedan får jag sms-rapportering av en bekant vars son kämpar för sitt liv i respirator just i denna stund.
Jag ska vara förbannat tacksam, och ta vara på det jag har när jag har det. Jag har ett mirakel i mitt liv, en fantastisk rikedom, och jag ska fortsätta njuta varenda dag jag fortfarande har chansen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar