"Pappa, har du inte rakat dig?"

Tänk så fantastiskt det är att få lov att vara med på en sådan här resa! En resa där man får följa en annan människa genom livet. Att få följa min son på hans resa genom livet är helt underbart.

Min pojke är en sådan fin pojke. Och rolig. I helgen byggde vi, mest jag i och för sig, en koja i vardagsrummet. När den var klar frågade jag min son om han inte skulle gå in och sätta sig i kojan. Han satte sig ner på alla fyra och började skälla. Kojor är visst fortfarande något som enbart hundar har.

Räkningen går framåt. Vi spelade Memory och efter 6 kommer faktiskt 7 numera, och inte 17. Efter 14 är fortfarande en kritisk punkt. Nu kommer han med lite olika bud men aldrig 15. Men det är häftigt att se hur han börjar få kläm på siffror, för att inte tala om bokstäver. Där händer det också saker!

Att vakna på morgonen är alldeles fantastiskt när min son är här. Det kan ske på lite olika sätt. Ibland föreslår han pussel i sängen vid halv sex-tiden - i lördags sa han inte ens god morgon utan bara strök mig på kinden och sa: "Pappa, har du inte rakat dig?"