Gluggen har blivit större. Nu saknar min son två framtänder. Den här gången var jobbigare än första gången. Dels för att jag visste vad som skulle hända i förväg, dels för att medicinen fick jobbigare konsekvenser. Innan tanden drogs ut fick han rätt stark medicin som gjorde honom rejält groggy. Han satt och skrattade åt sig själv och såg två glas när det bara fanns ett.
Under själva ingreppet var han som vanligt min fantastiska, fantastiska pojke – så duktig och så tapper. Efteråt gjorde medicinen honom väldigt irriterad och ledsen (medicinen kan göra barnet irriterat och ibland till och med aggressivt), så det blev ett par tuffa timmar hos folktandvården innan vi kunde gå därifrån.
Nu hoppas jag att tandproblemen lämnar oss i fred.
Men först väntar vi på att tandfén kommer hit i natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar