fredag 10 april 2009

När vi befäster könsrollerna

Jag tycker att det är tråkigt. Varför kan en pojke inte längre få vara påskkärring utan att det ska vara kontroversiellt? Eller har det alltid varit det? Jag vill minnas att alla var påskkärringar förutom, pojkar som flickor. Antingen var man påskkärring, eller inget alls. Nu tycks det vara något som är bara för flickor. Något annat är konstigt.

Min son kommer kanske att begränsa sig själv när han blir äldre – jag behöver inte begränsa honom innan han själv gör det. Om han säger att han vill vara en påskkärring förstår jag inte varför jag skulle hindra honom. För att han ska bli retad? Som förälder behöver jag alltid tänka på den aspekten men vid tre års ålder ska inte den vara avgörande.

Det är inte då vi ska befästa könsroller. Det är då som dagispersonalen ska främja alla barns lika utryckssätt, det är då som dagispersonalen ska tänka väldigt mycket på hur de arbetar med könsroller. Därför är det tråkigt att min son får mycket starkare reaktioner när han kommer till dagis som påskkärring. ”Åh, vad fiiiin du är!”sa personalen när han kom. Vem av flickorna fick höra att de var lika fiiiina?

I samband med mobbning på skolan lägger vi fokus på den som blir mobbad. Han eller hon byter i många fall skola, och den eller dem som mobbar stannar kvar. Ska vi på samma sätt lägga fokus på dagis? Ska pojkar som vill klä ut sig stå tillbaka för att det finns andra som har problem med det?

Vi föräldrar måste ta vårt ansvar, och reflektera över vilka attityder vi för över på våra barn. Jag träffade en annan pappa i går, och när jag berättade om min sons påskfest på dagis och att han var påskkärring fick jag känna på en sådan attityd som skrämmer mig. ”Har du satt läppstift på din son?” frågade han upprört. ”Ja, och om han vill ha nagellack när hans mamma målar naglarna får han det också.” Han blev ännu mer upprörd. Och jag blev upprörd.

Jag vill att pojkar och flickor får vara barn så länge som möjligt. Och jag ser gärna att pojkar växer upp och blir mjuka män, som kan se tillbaka på en barndom som innehöll mer än en uppblåst Spiderman-dräkt.

1 kommentar:

  1. Tack för ditt inlägg ovan, sitter just och försöker hitta lite tips på nätet om vad man som förälder kan göra för att motverka dessa "regler" kring var tjejer och killar kan/inte kan, får/inte får. Min dotter är 4,5 och har plötsligt börjat prata mycket om vilka lekar och färger killar respektive tjejer får leka/ha på sig etc. Uppdelningen är total på hennes dagis redan och det är knappt någon blandad lek mellan könen alls. Tjejerna i barbiehörnan, killarna i dinosaurierummet. Min dotter, som för ett halvår sedan hängde med dinosauriegänget vågar liksom inte göra det längre, för hon har fattat att det är "fel". Och bland barbiesarna vet hon inte hur hon förväntas vara och blir osäker. (Och uttråkad verkar det som.) Suck, jag känner mig helt maktlös. Måste väl prata med förskolan, men jag undrar jag om om det här är nåt de orkar ta tag i... Lycka till med din son! Känns så jobbigt att det är så sjukt hårt könstryck.

    SvaraRadera