Pedagogiken som inte fungerar

Att leva i nuet är en ständig ledstjärna, men jag tycker också om att båda se tillbaka på det som varit och blicka framåt mot det som ska hända. Jag gör ingen skillnad när det gäller min son. I läggrutinerna ingår att prata om dagen som gått. Ibland börjar han prata om något som varit extra kul och bra, ibland berättar han om något som inte varit så bra. Det är mysigt att ha den stunden.

Det här med att prata om vad som ska hända ”sen” fungerar däremot inte så bra. ”I morgon efter dagis kan du och jag åka till badhuset” sa jag en dag. På morgonen vaknade min son, och gick utan att säga god morgon raka vägen till byrålådan där badbyxorna ligger. Han hade svårt att acceptera att badhuset var efter dagis.

Eftersom vi var och badade blev vi lite sena med en del annat, vilket bland annat innebar att Bolibompa för ovanlighetens skull hamnade längre ner på prioriteringslistan. För att ändå få en liten lugn stund i soffan sa jag att vi kan börja titta på en film, och sedan se klart den i morgon. Vi valde en film om en isbjörn, och såg första biten för att som sagt se resten sen. Strax före midnatt vaknade min son, kom ut i vardagsrummet och sa ”Nu ska vi se klart på isbjörnen”.