”Hem och ha fredagsmys nu?” undrade en kollega när det var dags att lämna jobbet. ”Fredagsmys tycker vi om” svarade jag och önskade henne en trevlig helg. Hon skulle hem till sina barn och ha fredagsmys, och trodde att jag skulle detsamma. Men det här är en fredag utan barn, utan fredagsmys. Det är inte lika jobbigt som i början av det nya livet, men fortfarande jobbigt. Jag vinkade extra länge när jag lämnade på dagis i morse och skickade iväg några extra slängkyssar.
En fredagskväll utan barn, och utan att ha planerat in något annat, känns. Speciellt om jag råkar slå på tv:n när det är Bolibompa. Då ska han sitta i samma soffa som jag, men det gör han inte.
Det är inte självklart med fredagsmys bara för att man har barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar